Jag hade tänkt att först berätta om släkt på farssidan.  Men på grund av pandemin så gör jag ett avsteg här och berättar lite om morssidan. Det var så att min morfar och min mormor bodde på Silveråsen i Hassela (där min mormor växt opp och där min mamma är född). De hade då döttrarna Linnea, Anna och Margareta (min mor).  Så fick morfar för sig att det borde finnas någon annan plats på jorden att leva på. Resultatet av hans funderingar blev att dom flyttade till Gnarp. Året var 1909.  Där föddes Egron, 1909-06-16, och Karl Rickard, 1912-02-02. De flyttade flera gånger inom Gnarps kommun. Det var svårt att få tag i en riktig bostad, en bostad som morfar var nöjd med.  De bodde en tid i Grängsjö. det var där dom bodde när Karl avled av Spanska sjukan.

Alltså ytterligare ett offer för spanskan och lämpligt att ta med här som tillägg. 

Nu är det svininfluensan. För ungefär 90 år se´n var det spanska sjukan. Min faster Edla hade 1918 fyra döttrar, Elin, Eida, Edit och Elna. Elin och Elna dog i spanskan, en på morgonen och en på kvällen samma dag. Elin var då 13,5 år och Elna hade nyss fyllt 1 år. hennes födelsedag var 12 oktober 1917 och hennes dödsdag var 16 oktober 1918.

Om faster Selmas dotter Britta Maria finns uppgiften att hon dog i influensa med komplikationer den 13.e november 1918. Hon blev 4,5 år.

Och så har vi farmors dotter, min faster, Klara. Farmor pratade ofta om henne. Klara var gladlynt. Hon sjöng ofta, hade vacker sångröst.

 Hon gifte sig i augusti 1918. Det var ett lyckligt äktenskap som fick ett sorgligt slut. Klara dog i spanskan den 4:e april 1919. Då var hon 24 år.

 Farmors berättelser om Klara gjorde starkt intryck på mig.Jag har en förstoring av faster Klara och jag har 2 foton från bröllopet, dels ett foto av brudparet och ett foto där gästerna är samlade (ca 60 st). Dom korten har jag fått av farmor. Det vackraste  farmor sa om faster Klara var att Klara begravdes i sin brudklänning. Jag tror att farmor uppskattade att jag tog emot allt det vackra farmor sa om Klara.

På den tiden fotograferades bara vid högtidliga tillfällen. Hade fotografering varit mera vanligt så hade nog farmor gett mig flera foton. Men det fanns inga kort att ge bort. Jag skulle så gärna vilja veta hur farmor såg ut när hon var yngre. vi träffades ju inte förrän 1929.

jag klarar inte av att fortsätta där jag slutade så detta får bli en separat historia för jag vill inte vänta på hjälp. Jag vill återge en ramsa som tillskrivits Brita-Lisa (min farmors svärmor).   Brita-Lisa var ett rekorderligt fruntimmer.  Hon hade en syster som hette Kajsa-Greta och dom var ganska så olika i kynnet.  En i familjen eller i grannskapet, jag vet inte vem, sade en gång något som upprepats många gånger när flickorna kom på tal.

"Brita-Lisa hä ä jänte hä, men Kajsa-Greta, hä bli´nt nåran tå ho e"

Det är inget att göra åt, men nog har jag ofta känt mig som Kajsa-Greta.

Nu är jag så sprittande glad för min släkthistoria uppskattades. En blogg kan göras hur lång som helst tipsade Daniel om. Men jag vet ju inte hur jag fortsätter på samma skrift. Nu sticker jag emellan med en vers: 

                                 Archimedes fråm Syrakusa

                                 hade många ideer ljusa

                                 Han var flitig som ett bi

                                 bestämde värdet av pi

                                 och lärde oss mer inom matten

                                 och om kropp som sänks ner i vatten

                                 och att räkna ut ytan på sfären.

                                 Men en man från romerska hären

                                 gav honom en stöt

                                 så han döden ljöt

                                 där han satt i sanden och påta´

                                 och försökte lösa en gåta.

                                 Vad höll han på lära oss mera?

                                 Ja, på det kan vi faktiskt fundera.