Jag är e plant, e litta plant, som vår Herre har glömt

e litta späplanta som vår Herre har glömt ä vattna.

Så där sjöng vi Karin och jag, tänkte väl inte så mycke på innebörden. Så här på äldre dar har jag tänkt som så: kanske bidrog den där versen till brist på självkänsla och hur ska man så här långt efteråt råda bot på detta. Man får nog fortsätta att vara e litta plant.