Ja de vill jag lova att de är. Och vad ska jag skriva om dådå det får väl bli som det blir. djag tycker om datorn men jag kan inte med den om allt. och nu är den ju så långsam, så jag kan lika gärna börja med snigelpost

Torbjörn är här. Hurra, Hurra! Det känns så bra och fridfullt då.

Jag är e plant, e litta plant, som vår Herre har glömt

e litta späplanta som vår Herre har glömt ä vattna.

Så där sjöng vi Karin och jag, tänkte väl inte så mycke på innebörden. Så här på äldre dar har jag tänkt som så: kanske bidrog den där versen till brist på självkänsla och hur ska man så här långt efteråt råda bot på detta. Man får nog fortsätta att vara e litta plant.

våren har kommit. Det innebär städning av tomten och det är ju bara roligt, började dra kvickrot för några dar sedan. Tyvärr var jorden frusen på många håll så det blir en vända till för att dra upp med roten. Så det var inte så himla kul. jag vill ju ge plats i jorden för alla dom som ska titta fram.  Bellis blommar nu med tre små blommor och det är ju närmast ett under med tanke på de kalla nätter vi haft. 

Bellis är alltså etta. Nu väntar jag på nästa- Blåsippor och vitsippor är tidiga.  Gullvivan vill också komma fort. så är det i början Sedan kommer sommaren som vi väntar oss så mycket av. Av växtligheten väntar jag mycke av kryddorna. Förra året fick jag för mig att jag skulle inskränka mig vad gäller kryddgården. Svårt att hålla fast vid det när solen lockar. Tidigare har kryddgården bestått av citromeliss, myntor, salvia,johannesört. rosmarin, timjan,  dragon, kyndel. mejram. oregano. persilja, dill. körvel, åbrodd m.m Nu har jag ju så pyttelitet kryddland så allt ryms inte.  Ojojoj hur aka jag klara av det här.det slutar nog med att jag tar fram spaden   Eller kanske det blir regnigt så jag tappar lusten.

Länge sen jag skrev men nu är jag nödgad. Det är som så att jag kommer gräla på språkförändringar. Det är många nya ord. Dom kan man ju lära sig och vänja sig med. Men när det börjar ändras i det invanda blir jag inte glad. Jag kommer visa några exempel.  Det blir vinter och det kommer snöa. Det dröjer får vi hoppas Nu talar SMHI om var det kommer regna   Varför får inte att vara med längre?

 Tyvärr måste jag ta paus här men jag kommer fortsätta snart

När pappa byggde hus åt oss i Söderåsen (Fastighetens namn Söderåsen 1 22) Då fick min syster och jag nåt att tänka på. När vi bodde i Rasåsen var det alldeles för långt för två småtjejer att gå och handla. Nu var det annorlunda. Så vi tog mod till oss. För det varju så nära. Och det var ju mitt i city. Handelsboden vi skulle till hade landsvägen helt nära. Om man stannade utanför på bron såg man när tågen körde förbi för järnvägen låg intill. det var bara en lägda som skilde.

Nu skulle vi alltså handla. Men vad?  Elsy gillade ost och jag var väldigt förtjust i havregryn. Vi väntade på våran tur förstås. Det hade vi sett mamma göra. Så vi såg oss om i affären. I taket hängde sånt man inte köpte så ofta, som trädgårdskannor, cykelslangar o. dyl.

Jaha så blev det våran tur. Jag hade ju tittat på allt som hängde itaket. men Elsy hade tänkt ut vad vi skulle köpa. Spännande! Jag hörde Elsy säga: ett kilo ost och ett kilo havregryn och att det skulle skrivas på Nils Vestin. Hon hade alltså tänkt på hur det skulle betalas också. Oj vad jag beundrade henne

Nog för att handelsmannen förstod alltihop och skulle nog prata med pappa eller mamma sedan, men vi fick det vi beställde inlindat i papper. Sedan traskade vi hemåt. Konstigt nog var vi aldrig rädd för vad    mamma och pappa skulle säga. Det hela hade blivit lite roligt (det var nog handlarn som fick det roligt).  Vi fick i alla fall lova att aldrig göra såna affärer själva nån mer gång.

Det var i alla fall roligt att bo i Söderåsen. Det var så nära till allting. Man behövde inte gå så långt för att komma till Töva järnvägsstation. På stationshuset stod det Töva och att Töva låg 63 m över havet. Huset var gult. Nu är det borta. Intill handelsboden fanns en rakstuga, dit karlarna kunde gå och bli rakade och klippta av Andrietta. Det var hon som hade rakstugan.Och så hade vi ju kapellet så nära. Dit gick vi på söndagsskola och där var det  södnagsskolfest. Då fick man visa sina färdigheter. Jag fick läsa nån liten berättelse, första gången jag läste var jag fem år och fick stå på en stol för att nå upp. och en gång glömde jag rubriken men kom ihåg den när jag läst en stund. Då neg jag, läste rubriken och började alltså om från början. En gång hade jag fel uttal av fotogen Jag sa fotojen i stället för fotoschen. Då skämdes jag. 

. 

Den 15:e januari 1946 började jag på Vattenfall, Nybrogatan 17,På den tiden hade Vattenfall namnet Mellersta Norrlands Kraftverk här i mellannorrland. I Umeå hette det Övre Norrlands Kraftverk.

Jag anställdes som krv och fick begynnelselönen 125:-/månad i ett för allt.  Krv var det lägsta och betydde kontorsvakt, en underlig benämning tycker jag och vad "i ett för allt" betyder vet jag än i dag inte.

Vi var 15 personer. Då är kvd (kraftverksdirektör) och fdri (förste driftsingenjör) medräknade. Gruppen på 13 st kom från Stadsforsen i Bispgården. Jag och ytterligare en krv anställdes i Sundsvall.

Kanske var det livet i Stadsforsen som skapade den enorma sammanhållning som fanns i denne grupp. De kom ju söderifrån, blev liksom hänvisade till varandra vid flytten till Norrland. Den andan (Annedalsandan) höll i sig när flytten gick till Sundsvall. (Annedal var byggnaden där Mellersta Norrlands Kraftverk hade sitt kontor)

Jag trivdes verkligen i detta sällskap, fick själförtroende, tyckte att jag var nödvändig. Växeln höll på installeras. Snart skulle jag få lära mig den. Det kom två "telegubbar" och lärde mig det hela. Det var väl inte så märkvärdigt, tyckte jag, men när en av dem efter övning att ta emot samtal sa: "hon blir haj på det här" ,då blev jag rädd. Jag kunde alltså inte. Jag blev haj och det trodde jag betydde dum. Men det betydde ju att jag skulle klara jobbet fint.

I växeln jobbade jag i 3 år. Vi använde inte vårt telefonnummer utan hade namnanrop och namnanropet var Vattenfall

En vintermorgon väcktes jag vid 6-tiden av hyresvärden. (jag hyrde rum på Haga, hade alltså flyttat hemifrån) Telefonsamtalet kom från Vattenfall. Jag skulle fortast möjligt till kontoret för att sköta växeln. Det var driftavbrott och snabb telefonkontakt mellan kunnigt folk i Sundsvall och Stockholm behövdes. En Vattenfalls-ingenjör Hämtade mig i bil och mycket snart satt jag i växeln och kopplade hit och dit.  Tala om att känna sig nödvändig !!!

Under dom tre åren i växeln hade jag nått lite högre upp. Jag var inte längre krv. Det var reglerad befordringsgång så man steg i graderna utan att be om det.

Jag flyttades från växeln till Skrivrummet. Då hade jag gått en kurs i stenografi. Maskinskrivningskursen var nog tidigare. I alla fall, som skrivbiträde, eller det kanske hette kanslibiträde, skrev jag tabeller och register och dylikt och jag tog stenogram från kamreren och fdri, aldrig från kvd. Han hade en  mycket duktig och snabb anställd och ville inte ha nån annan

Åren gick. När jag slutade efter fjorton år var jag förste kansliskrivare. Då hade jag en längre tid varit räkningsgranskare. Sedan när Inköpet flyttades till Bispgården fick jag ta hand om inköp som rörde Sundsvallskontoret.

Därefter skulle jag ägna mig åt ett mycket roligare jobb. Därmed menar jag inte att Vattenfallsjobbet  var tråkigt. Nej nej nej. Vi hade mycket roligt. Det bildades en idrottsförening, vi gjorde studieresor till kraftstationer, vi hade fester där man kunde bidra med egenrimmade visor. Det gjorde jag en gång och det resulterade i att fdri (han var en driven versmakare)frågade om han och jag skulle hjälpas åt att göra en visa.  Detta var ju ett högt betyg för mig men jag avstod, trodde mig inte om att kunna bidra så värst mycket. Dumt tycker jag så här efteråt.  Vi firade Lucia med stjärngossar från den manliga sidan. Lucia varierade men några gånger var det jag som hade luciakronan. Så visst hade vi kul. Kanske därför jobbade vi så bra.

Med tiden har Vattenfall blivit större. Det är inte längre bara 15 personer i kontoret. Men Vattenfall är i mitt minne förknippat med stor trivsel.