Det är längesen jag skrev här,har faktiskt tappat greppet om det hela. Och under sådana betingelser ska jag alltså skriva om min mamma. Hur ska jag börja? Det enda jag kommer på är när hon var i lagår´n med sin farmor, som skulle mjölka korna. Mamma som då var liten flicka ville lära sig mjölka, men hon fick inte det. Då sa´ hon till sin farmor: "När jag blir farmor och du blir Greta då ska inte du få mjölka heller"

Men bortsett från detta så var hon ett mycket trevligt barn som så småningom lärde sig mjölka och som vuxen klarade av det mesta. Hon kom till Töva den 1 maj 1925, till August och Frida Lindahl. Hos dom skulle hon tjäna (bl.a.skulle hon mjölka kor)  Hon trivdes mycket bra där och höll kontakten med den familjen ( dom hade 2 flickor, Frideborg och Rut) även sedan hon och Nils flyttat ihop.

Greta och Nils fick två flickor, en av dom var jag. Vi, min syster Elsy och jag växte upp på 30-talet. Då var det nog brist på pengar i de flesta hem. En gång ville pappa att jag skulle rabbla opp en tipsrad. Den skulle nog ge vinst, trodde han.  Och, mycke riktigt, det blev 10 rätt som gav 51 kronor och 7 öre. Då for mamma och Elsy och jag till stan för att köpa skor och snåbåsser. Det var bottiner och ordet vi använde var nog taget från engelska snowboats, fast uttalet var hemgjort. Vi var i alla fall stolta över våra snåbåsser. Dessutom fick vi skor också. Skorna jag fick var restpar, så dom kostade bara 6 kronor. 

Men det var inte vinster man förlitade sig på. Det var till att jobba för att det skulle gå runt. Pappa jobbade på bl.a Kubikenborg och i skogen och längre fram på byggen.(Han blev ju armerare) Mamma jobbade en tid som bomvakt. Den tjänsten delade hon med stinsens fru. Att vara bomvakt innebar att när tåget kom skulle korsningen järnväg-landsväg stängas för landsvägstrafik med bommar och semaforen skulle visa att tåget hade fri väg. Så mamma vevade ner bommarna och ställde om semaforen och ringde till nästa station om tågets avgångstid och vi barn var fulla av beundran. Mamma blev senare affärsbiträde i Lindahl & Co. Hon trivdes så bra med den sortens jobb så när Lindahl & Co upphörde var hon betänkt på att köpa en livsmedelsaffär i Knävland. Köpfebern gick över som tur var.

Under alla år, från och till, har mamma vävt, handdukar möbeltyger, dukar, löpare, mattor, trasmattor. Har jag glömt något? Var lugn, hon har vävt det också.  Hon vävde en stor matta till Attmars kyrka och hon har vävt alla sorterna till sina barn

Mamma hade ett glatt sinnelag. Hon gladdes lite extra när yngsta dottern kom som 2:a vid tenta till läroverket. Det var storartat att gå i läroverk på den tiden. Så det pratades. En gång hörde mamma upptakten till det när hon var i skogen och plockade bär. Utom synhåll men väl i hörhåll var det två tanter till ute. Och mamma hörde den ena säga: har du hört att Vestins jänta ska börja läroverke?   Tyrvärr var kompisen lågmäld så mamma hörde inget mer, men det framkom ju  där att det pratades.

Det där var ju roligt. Det var inte roligt när äldsta dottern som tonåring fick ledgångsreumatism. Då försvann lite av mammas glada humör.

Men minnena av mamma är ändå ljusa.