jaha , och vem passar in där. Inte jag iaf. Behöver nån i min ålder. Men dom är tydligen så kloka att dom vet sin plats.  Man får vara med upp till 65 bast, sen är man pensionär, både i arbetslivet och i facebook-livet. Vem av icke-pensionärerna vill blanda sig med en lastgammal typ?    Men det är ju svårt för mig också, och varför i helskotta bloggar jag när jag är på dåligt humör

.

Nu är jag inne på katter och då kommer ytterligare en minnesbild. Kicken. När jag var fyra år fick Elsy och jag gå med en korg till tant Frida för att hämta en kattunge. Bilden jag har är att Elsy och jag försöker mota kattungen att hoppa ur korgen. Vi jobbar verkligen med det. Vi vill så hemskt gärna att han ska vara i korgen.  Troligen lyckas vi och kommer lyckligt och väl hem med kattungen

Sedan blev det mer avtalsliknande det hela. Det minns jag inte men kontentan  blev att Elsy var ägare till katten. Jag fick kattungarna om det var så att Kicken fick ungar nån gång. Jaha Kicken blev med barn och jag skulle bli ägaren. En dag utspann sig följande. Jag satt på golvet med Kicken. Jag smekte henne. Då sa Elsy att jag fick inte smeka hennes katt. -Jag smeker inte henne, sa jag, - jag smeker ungarna och dom är ju mina. Jag minns inte vad Elsy svarade och jag kan inte hitta en ram.

Sussi är död nu. Hon bodde hos oss ett år ungefär. Hon hade själv valt att här skulle hon bo. Hela juli.hela augusti. hela september träffades vi utomhus. men sedan började det bli kallt och då veknade mitt hårda hjärta. Hon vägrade ju gå härifrån !!!

Så nu hade vi alltså katt och jag trivdes.  En dag  var hon spårlöst borta. (det som jag strävat efter, men inte nu längre.)  Jag saknade henne. Jag talade inte om för nån hur mycket.  Dagen efter stod hon på fönsterplåten och ville in.  Och det är det som är minnesbilden. Katten, som en solskensbild och så hur det liksom strömmade i hela mig. Jag blev liksom lealös men öppnade naturligtvis fönstret så fort det bara gick. Sen dess visste jag att jag älskade den katten. Och hon hade ju bara följt naturlagen, för 63 dagar senare, den 13 mars när vi kom hem från Nordvik, då låg det 3 kattungar i den låda jag gjort i ordning (för jag visste ju hur det låg till) och Sussi  visade så gärna sina små.  Där  föddes en till minnesbild och då är grannens flicka med i bilden för hon satt framför lådan säkert en timme och beundrade   Slutet på detta finns också i minnet. Utan inramning, bara som ett svart hål.