När pappa byggde hus åt oss i Söderåsen (Fastighetens namn Söderåsen 1 22) Då fick min syster och jag nåt att tänka på. När vi bodde i Rasåsen var det alldeles för långt för två småtjejer att gå och handla. Nu var det annorlunda. Så vi tog mod till oss. För det varju så nära. Och det var ju mitt i city. Handelsboden vi skulle till hade landsvägen helt nära. Om man stannade utanför på bron såg man när tågen körde förbi för järnvägen låg intill. det var bara en lägda som skilde.

Nu skulle vi alltså handla. Men vad?  Elsy gillade ost och jag var väldigt förtjust i havregryn. Vi väntade på våran tur förstås. Det hade vi sett mamma göra. Så vi såg oss om i affären. I taket hängde sånt man inte köpte så ofta, som trädgårdskannor, cykelslangar o. dyl.

Jaha så blev det våran tur. Jag hade ju tittat på allt som hängde itaket. men Elsy hade tänkt ut vad vi skulle köpa. Spännande! Jag hörde Elsy säga: ett kilo ost och ett kilo havregryn och att det skulle skrivas på Nils Vestin. Hon hade alltså tänkt på hur det skulle betalas också. Oj vad jag beundrade henne

Nog för att handelsmannen förstod alltihop och skulle nog prata med pappa eller mamma sedan, men vi fick det vi beställde inlindat i papper. Sedan traskade vi hemåt. Konstigt nog var vi aldrig rädd för vad    mamma och pappa skulle säga. Det hela hade blivit lite roligt (det var nog handlarn som fick det roligt).  Vi fick i alla fall lova att aldrig göra såna affärer själva nån mer gång.

Det var i alla fall roligt att bo i Söderåsen. Det var så nära till allting. Man behövde inte gå så långt för att komma till Töva järnvägsstation. På stationshuset stod det Töva och att Töva låg 63 m över havet. Huset var gult. Nu är det borta. Intill handelsboden fanns en rakstuga, dit karlarna kunde gå och bli rakade och klippta av Andrietta. Det var hon som hade rakstugan.Och så hade vi ju kapellet så nära. Dit gick vi på söndagsskola och där var det  södnagsskolfest. Då fick man visa sina färdigheter. Jag fick läsa nån liten berättelse, första gången jag läste var jag fem år och fick stå på en stol för att nå upp. och en gång glömde jag rubriken men kom ihåg den när jag läst en stund. Då neg jag, läste rubriken och började alltså om från början. En gång hade jag fel uttal av fotogen Jag sa fotojen i stället för fotoschen. Då skämdes jag. 

. 

 

Ingemar

8 april 2011 21:35

Ser framför mig hur det var mer aktivtet och folkliv där då (säkert bra nu med fast på ett annat sätt). Samma situation på många platser. Bra med såna berättelser!

 

Maria

22 juni 2011 12:40

Imponeras av hur väl du kommer ihåg detaljer, som att det stod på stationshuset att Töva ligger 63m över havet. Underbar läsning. Tack för senast, det är väldigt trevligt hemma hos dig och Farfar =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja de vill jag lova att de är. Och vad ska jag skriva om dådå det får väl bli som det blir. djag tycker om datorn men jag kan inte med den om allt. och nu är den ju så långsam, så jag kan lika gärna börja med snigelpost ...

Torbjörn är här. Hurra, Hurra! Det känns så bra och fridfullt då. ...

Jag är e plant, e litta plant, som vår Herre har glömt e litta späplanta som vår Herre har glömt ä vattna.   Så där sjöng vi Karin och jag, tänkte väl inte så mycke på innebörden. Så här på äldre dar har jag tänkt som så: kanske bidrog den där ...

våren har kommit. Det innebär städning av tomten och det är ju bara roligt, började dra kvickrot för några dar sedan. Tyvärr var jorden frusen på många håll så det blir en vända till för att dra upp med roten. Så det var inte så himla kul. jag vill j...