Det är Torgny Lindgren som inspirerat.  Minnen finns egentligen inte, man skapar dem. utgår från en minnesbild och hittar liksom på ramen runt bilden. Jag har ofta tänkt att så kan jag inte skriva, jag minns ju inte att det var så. Det är alltså bara en bild man har kvar. Jag har många bilder som jag nu framdeles ska "inrama". Det här får bli förord. Ska försöka iaf.

 

Daniel

4 december 2010 09:11

Det här blir spännande att följa!

 

Maria

6 december 2010 20:53

Det är verkligen sant. Det är nog därför man har så olika minnesbilder från händelser man upplevt tillsamman med andra. Alla har skapat sin egen ram.

Aina Carlsson

7 december 2010 15:24

Ja, för varför skulle Elsy och jag minnas olika när jag sa att "jag heter Kitina etter pappa". Jag minns att vi satt hemma i köket. Elsy minns att vi var hos familjen Sjökvist. Turligt nog minns vi båda att jag hette Kitina etter pappa. Vi minns med olika ramar.

 

Ingemar

5 februari 2011 20:46

Jag tror att det oftast var du som mindes rätt.

Aina Carlsson

7 februari 2011 16:57

det minns jag inte

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja de vill jag lova att de är. Och vad ska jag skriva om dådå det får väl bli som det blir. djag tycker om datorn men jag kan inte med den om allt. och nu är den ju så långsam, så jag kan lika gärna börja med snigelpost ...

Torbjörn är här. Hurra, Hurra! Det känns så bra och fridfullt då. ...

Jag är e plant, e litta plant, som vår Herre har glömt e litta späplanta som vår Herre har glömt ä vattna.   Så där sjöng vi Karin och jag, tänkte väl inte så mycke på innebörden. Så här på äldre dar har jag tänkt som så: kanske bidrog den där ...

våren har kommit. Det innebär städning av tomten och det är ju bara roligt, började dra kvickrot för några dar sedan. Tyvärr var jorden frusen på många håll så det blir en vända till för att dra upp med roten. Så det var inte så himla kul. jag vill j...