När pappa byggde hus åt oss i Söderåsen (Fastighetens namn Söderåsen 1 22) Då fick min syster och jag nåt att tänka på. När vi bodde i Rasåsen var det alldeles för långt för två småtjejer att gå och handla. Nu var det annorlunda. Så vi tog mod till oss. För det varju så nära. Och det var ju mitt i city. Handelsboden vi skulle till hade landsvägen helt nära. Om man stannade utanför på bron såg man när tågen körde förbi för järnvägen låg intill. det var bara en lägda som skilde.

Nu skulle vi alltså handla. Men vad?  Elsy gillade ost och jag var väldigt förtjust i havregryn. Vi väntade på våran tur förstås. Det hade vi sett mamma göra. Så vi såg oss om i affären. I taket hängde sånt man inte köpte så ofta, som trädgårdskannor, cykelslangar o. dyl.

Jaha så blev det våran tur. Jag hade ju tittat på allt som hängde itaket. men Elsy hade tänkt ut vad vi skulle köpa. Spännande! Jag hörde Elsy säga: ett kilo ost och ett kilo havregryn och att det skulle skrivas på Nils Vestin. Hon hade alltså tänkt på hur det skulle betalas också. Oj vad jag beundrade henne

Nog för att handelsmannen förstod alltihop och skulle nog prata med pappa eller mamma sedan, men vi fick det vi beställde inlindat i papper. Sedan traskade vi hemåt. Konstigt nog var vi aldrig rädd för vad    mamma och pappa skulle säga. Det hela hade blivit lite roligt (det var nog handlarn som fick det roligt).  Vi fick i alla fall lova att aldrig göra såna affärer själva nån mer gång.

Det var i alla fall roligt att bo i Söderåsen. Det var så nära till allting. Man behövde inte gå så långt för att komma till Töva järnvägsstation. På stationshuset stod det Töva och att Töva låg 63 m över havet. Huset var gult. Nu är det borta. Intill handelsboden fanns en rakstuga, dit karlarna kunde gå och bli rakade och klippta av Andrietta. Det var hon som hade rakstugan.Och så hade vi ju kapellet så nära. Dit gick vi på söndagsskola och där var det  södnagsskolfest. Då fick man visa sina färdigheter. Jag fick läsa nån liten berättelse, första gången jag läste var jag fem år och fick stå på en stol för att nå upp. och en gång glömde jag rubriken men kom ihåg den när jag läst en stund. Då neg jag, läste rubriken och började alltså om från början. En gång hade jag fel uttal av fotogen Jag sa fotojen i stället för fotoschen. Då skämdes jag. 

.