Jag har dröjt länge med det här inlägget.   Varför? Jo därför att Nils Adrian Eugen är min pappa. Hur ska jag kunna skriva om honom Han är för nära. Han avled den 5 april 1985. Jag saknar honom.

När jag var barn då kom jag i slagsmål med min kompis för hon påstod att hennes pappa var starkare än min pappa.Så en helt fredlig promenad med våra dockor slutade illa. Vi hade inte dockvagnar utan vi hade skokartonger som vi satte snöre i så vi kunde dra.

Men detta ska ju inte bli barndomsminnen utan det ska handla om min pappa.  Pappa var en betrodd person. Han hade flera uppdrag inom kommunen såsom i bygnadsnämnden, skolstyrelsen och kyrko-fullmäktige. Han var även nämndeman i 18 åroch han var politiskt aktiv. Vid båren paraderade med florbehängd fana Selångers socialdemokratiska föreningoch för dem talade Åke Dahlberg. Pappa var medlem i Svenska Byggnadsarbetareförbundets avdelning 19. Han började som skogsarbetare men övergick sedan till byggnadsbranschen och blev armerare.

Huset vi bodde i byggde han själv. Det var Söderåsen 1.22 Fastigheten intill hette Söderåsen 1.23 och det var såg och frörenseri. När han rensade frö då var Elsy och jag ofta där. Det var tre våningar högt och vi var högst opp Där lekte vi kontor och det var där inmatningslådorna stod, 2 st. När rensningen började så fylldes dessa lådor med säd och genom en snillrik anordning så gick  säden igenom en tratt i botten på lådorna, matades ner eftersom alltså. I de där lådorna tyckte vi om att gräva och låta

det rinna mellan fingrarna. När det så småningom blev bara halva lådan att gräva i fi ck vi böja oss ner för att hämta. Och det var en sån gång som jag böjde mig för mycket, tappade balansen och dök på huvet i lådan. Det var omöjligt att ta sig opp så Elsy sprang ner till pappa och han kom på direkten och drog opp mig. Det var andra ggn Elsy räddade mig. (Första gången hade jag ramlat i bäcken och Elsy skrek så halva Töva kom rännande)

Ja det var renseriet det.  Det fanns även en såg och där fick vi inte vara. Jo vi fick vara utanför och dra undan bakar. Det var inge roligt men pappa trivdes på sågen. Timmer blev till bräder!

Han köpte en grammofonskiva som hette Timmer. En period hade han flera stabbar med virke och stabbläggaren var värd all vår beundran. Han hade en puta på axeln och sedan bräder och så gick han på därför placerade bräder. Stabben blev ju högre och högre och vi hoppades att han hade rätt storlek snart så stabbläggaren kunde starta en ny stabbe.

Pappa var även intresserad av fiske. Han kunde dra iväg med sin bror Helmer norrut och ibland var de bäda bröderna i Hårte där farbror Helmer hade fritidsstuga.

Det finns mycke mycke mer att berätta om pappa och det kanske kommer mer lite varstans, lite pö om pö. Och när jag läser igenom det här så undrar jag: hur hann han med allt?