Min farfar föddes 1857 och dog 1910. Han var slaktare men hade nog passat bra på ortopeden. Han spjälkade nämligen benet på en höna en gång. Det har jag hört berättas för jag har ju aldrig träffat honom. Klart är i alla fall att han ingrep ofta när något djur hade det besvärligt.- Han var lite av djurläkare och veterinäryrket hade säkert passat honom. Han blev slaktare. Ödets ironi?

Skicklig var han. Sonen Nils (min far) bröt benet. Farfar spjälkade benet men när han på kvällen såg att foten var sned så bröt han opp spjälkningne och gjorde om alltihop. Vad pappa tyckte om operationen har ingen berättat men benet blev bra. Pappa har aldrig haft men av detta.  Hur det gick för hönan det vet jag inte.

Farfar och farmor bodde de första 3 åren i Stormyra. Det var farfars hemtrakter. Sedan bodde dom 11 år på Torringen i Attmar. Jag är osäker på om det var 11 år, men efter det bodde dom i Töva i Knutstorpet (det var min farmors barndomshem)  Knutstorpet var det som farmors pappa fick flytta till när kontraktet för hans fastighet hade gått ut. Det var nämligen så att Jon och Anna-Märta köpt ett jprdbruk i Rasåsen på 100 år. Kontraktet skulle förnyas vart 10:e år. (Det var någon farmor pratade om som lurade Jon, sa att allt var okey  men det var det inte.)

Vid förnyelse skulle troligen ny lagfart utfärdas och det blev inte gjort. Det processades bort och Jon fick gå ifrån jordbruket men han fick ha kvar Knutstorpet och det var där min farmor växte opp.

Josefina och Per-Erik bodde på Knutstorpet fram ill år 1910. Farmor berättade om sin man men hon sa aldrig hans förnamn. Hon sa Vestin.  Det var Vestin och lill-Bruna hon berättade om. Lill-Bruna, det var hästen.

Jag hade tänkt att först berätta om släkt på farssidan.  Men på grund av pandemin så gör jag ett avsteg här och berättar lite om morssidan. Det var så att min morfar och min mormor bodde på Silveråsen i Hassela (där min mormor växt opp och där min mamma är född). De hade då döttrarna Linnea, Anna och Margareta (min mor).  Så fick morfar för sig att det borde finnas någon annan plats på jorden att leva på. Resultatet av hans funderingar blev att dom flyttade till Gnarp. Året var 1909.  Där föddes Egron, 1909-06-16, och Karl Rickard, 1912-02-02. De flyttade flera gånger inom Gnarps kommun. Det var svårt att få tag i en riktig bostad, en bostad som morfar var nöjd med.  De bodde en tid i Grängsjö. det var där dom bodde när Karl avled av Spanska sjukan.

Alltså ytterligare ett offer för spanskan och lämpligt att ta med här som tillägg. 

Nu är det svininfluensan. För ungefär 90 år se´n var det spanska sjukan. Min faster Edla hade 1918 fyra döttrar, Elin, Eida, Edit och Elna. Elin och Elna dog i spanskan, en på morgonen och en på kvällen samma dag. Elin var då 13,5 år och Elna hade nyss fyllt 1 år. hennes födelsedag var 12 oktober 1917 och hennes dödsdag var 16 oktober 1918.

Om faster Selmas dotter Britta Maria finns uppgiften att hon dog i influensa med komplikationer den 13.e november 1918. Hon blev 4,5 år.

Och så har vi farmors dotter, min faster, Klara. Farmor pratade ofta om henne. Klara var gladlynt. Hon sjöng ofta, hade vacker sångröst.

 Hon gifte sig i augusti 1918. Det var ett lyckligt äktenskap som fick ett sorgligt slut. Klara dog i spanskan den 4:e april 1919. Då var hon 24 år.

 Farmors berättelser om Klara gjorde starkt intryck på mig.Jag har en förstoring av faster Klara och jag har 2 foton från bröllopet, dels ett foto av brudparet och ett foto där gästerna är samlade (ca 60 st). Dom korten har jag fått av farmor. Det vackraste  farmor sa om faster Klara var att Klara begravdes i sin brudklänning. Jag tror att farmor uppskattade att jag tog emot allt det vackra farmor sa om Klara.

På den tiden fotograferades bara vid högtidliga tillfällen. Hade fotografering varit mera vanligt så hade nog farmor gett mig flera foton. Men det fanns inga kort att ge bort. Jag skulle så gärna vilja veta hur farmor såg ut när hon var yngre. vi träffades ju inte förrän 1929.

jag klarar inte av att fortsätta där jag slutade så detta får bli en separat historia för jag vill inte vänta på hjälp. Jag vill återge en ramsa som tillskrivits Brita-Lisa (min farmors svärmor).   Brita-Lisa var ett rekorderligt fruntimmer.  Hon hade en syster som hette Kajsa-Greta och dom var ganska så olika i kynnet.  En i familjen eller i grannskapet, jag vet inte vem, sade en gång något som upprepats många gånger när flickorna kom på tal.

"Brita-Lisa hä ä jänte hä, men Kajsa-Greta, hä bli´nt nåran tå ho e"

Det är inget att göra åt, men nog har jag ofta känt mig som Kajsa-Greta.

Nu är jag så sprittande glad för min släkthistoria uppskattades. En blogg kan göras hur lång som helst tipsade Daniel om. Men jag vet ju inte hur jag fortsätter på samma skrift. Nu sticker jag emellan med en vers: 

                                 Archimedes fråm Syrakusa

                                 hade många ideer ljusa

                                 Han var flitig som ett bi

                                 bestämde värdet av pi

                                 och lärde oss mer inom matten

                                 och om kropp som sänks ner i vatten

                                 och att räkna ut ytan på sfären.

                                 Men en man från romerska hären

                                 gav honom en stöt

                                 så han döden ljöt

                                 där han satt i sanden och påta´

                                 och försökte lösa en gåta.

                                 Vad höll han på lära oss mera?

                                 Ja, på det kan vi faktiskt fundera.

Anor kan ju omfatta många århundraden men jag stannar vid 1700-talet, närmare bestämt 1737. Då föddes min farmors morfarsmor Greta Jonsdotter. Hon föddes i Nordingrå, gifte sig med bonden Isak Pehrsson i Selånger. Dom fick sonen Pehr Isaksson, som gifte sig med Märtha Pehrsdotter, som var dotter till bonden Pehr Ericsson och Sigrid Michelsdotter-

Märtha och Pehr fick dottern Anna-Märtha Pehrsdotter. Hon gifte sig med Jonas Jonsson och deras yngsta dotter josefina Petronella, född 25 nov 1863 och död 18 maj 1952, är min farmor. Hon hade från början efternamnet Jonsdotter men så blev det på ropet att ta andra efternamn. Så hon hette Åslund fram tills hon blev 19 år. Då gifte hon sig med slaktaren Per Erik Westin från Attmar den 30 sept 1882.   På sin 20-årsdag, 25 nov 1883, födde hon sonen Alfred. han dog i strypsjukan 1887 den 2juli. Då hade hon dottern Edla kvar som var 1 år. 1888 föddes Selma.

Sedan kom Hildur, Klara, Edvin, Helmer,  Nanny,  Nils (min far) och  Per.

Min släkthistoria kommer nog att handla om min farmor och lite grann om hennes svärmor Brita-Lisa, och så om mina föräldrar förstås.  Så det här blir inte klart bums  heller.  Det ska ju snokas och göras riktigt också.  Alltså jag återkommer.

Jag lovade  nyss att jag skulle fortsätta blogga, så nu vill jag meddela att nu på fyra dagar blir det nog inte.  Men sedan!!

Nu har jag gråtit färdigt och det är klart att jag ska fortsätta och dessutom lägga mer energi i det hela. Orsaken  till mitt beslut är kommentarerna jag fått   Maria är toppen på att kommentera och de andra också förresten

 Sen är det ju så också att jag kan inte maila till Maria   Har försökt men det kommer tillbaka.  Joakims bloggadress har jag slarvat bort. Kanske (om jag klarar det) kan jag inboxa till honom på Facebook.

ja det här är mitt sätt att tala om att jag bloggar vidare (och bättre hoppas jag)