Min farfar föddes 1857 och dog 1910. Han var slaktare men hade nog passat bra på ortopeden. Han spjälkade nämligen benet på en höna en gång. Det har jag hört berättas för jag har ju aldrig träffat honom. Klart är i alla fall att han ingrep ofta när något djur hade det besvärligt.- Han var lite av djurläkare och veterinäryrket hade säkert passat honom. Han blev slaktare. Ödets ironi?

Skicklig var han. Sonen Nils (min far) bröt benet. Farfar spjälkade benet men när han på kvällen såg att foten var sned så bröt han opp spjälkningne och gjorde om alltihop. Vad pappa tyckte om operationen har ingen berättat men benet blev bra. Pappa har aldrig haft men av detta.  Hur det gick för hönan det vet jag inte.

Farfar och farmor bodde de första 3 åren i Stormyra. Det var farfars hemtrakter. Sedan bodde dom 11 år på Torringen i Attmar. Jag är osäker på om det var 11 år, men efter det bodde dom i Töva i Knutstorpet (det var min farmors barndomshem)  Knutstorpet var det som farmors pappa fick flytta till när kontraktet för hans fastighet hade gått ut. Det var nämligen så att Jon och Anna-Märta köpt ett jprdbruk i Rasåsen på 100 år. Kontraktet skulle förnyas vart 10:e år. (Det var någon farmor pratade om som lurade Jon, sa att allt var okey  men det var det inte.)

Vid förnyelse skulle troligen ny lagfart utfärdas och det blev inte gjort. Det processades bort och Jon fick gå ifrån jordbruket men han fick ha kvar Knutstorpet och det var där min farmor växte opp.

Josefina och Per-Erik bodde på Knutstorpet fram ill år 1910. Farmor berättade om sin man men hon sa aldrig hans förnamn. Hon sa Vestin.  Det var Vestin och lill-Bruna hon berättade om. Lill-Bruna, det var hästen.